Då var vi här igen..

jag erkänner....Jag är sämst på det här.
Så många gånger som jag tänker att nu ska jag sätta mig ner och skriva av mig lite och sen försvinner det i allt annat.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva som skulle intressera er. Men... Vi har iallafall fått en  underbart söt dotter som fått namnet Alice.  Vi har även hunnit med att flytta och skola in Alexander på nya dagiset. Jag är mammaledig, André har fått nytt jobb och dagarna rullar på i en rasande fart.

Så jo egentligen har jag väl att skriva om iallafall =)

Men trotts det tänker jag skriva om något helt annat....

Den 1 Mars 2010 är det tre år sedan jag och André blev ett par. Då trodde jag "bara" att jag än en gång skulle få ett helsike med det förflutna men att detta kanske skulle kunna vara det som gjorde att jag kunde lämna allt bakom mig. Jag fick ett helsike... ett litet tag iallafall... men ganska snabbt la sig allt och jag kunde även gå vidare, så så långt hade jag ju faktiskt rätt. Tänk om jag bara vetat allt annat som skulle ske de närmsta åren....

Den 15 mars 2010 fick vi reda på att jag var gravid med Alexander, valet om det var rätt att båhålla var inte helt lätt och vi tvekade både en och två gånger innan vi tog beslutet. Trotts att vi känt varandra sen vi var 13-14 år så hade vi ju inte umgåts på flera år och vi kände ju verkligen inte varandra som man kanske borde göra när man tar ett så stort beslut som att skaffa barn tillsammans.
Men sagt och gjort, vi skulle få barn, nu var vi tvungna att få allt att fungera med.
Den 29 april 2010 fick vi vår första gemensamma lägenhet på österäng, Den 27 November 2010 föddes Alexander och senare på våren den 1 April 2011 flyttade vi till Vånga.
Den 20 Mars 2012 fick vi reda på att vi väntade Alice, 30 November 2012 föddes hon och sen flyttade vi till Färlöv den 14 December 2012.

men den lilla resumen så är vi nu framme där vi är idag. En familj som har hittat hem.
tre år av så mycket som har hänt så det nästan är svårt att ta in allt.
Men det har hänt och det tackar jag gudarna för!
Hade jag inte vågat ta steget att lämna det gamla vet jag inte hur mitt liv hade sett ut nu, om jag ens hade haft något för att vara ärliga. Men nu är vi här!
Mitt liv har mening, jag älskar och är älskad. Hur mycket mer kan man begära?

Förr var ett hem för mig någonstans där man bodde, nu är jag hemma där min familj finns.

Jag älskar er så mycket mina fina A:n =)