lördag 27 april 2013

Då kör vi!

Nu jäklar ska det hända saker!
imorgon blir det inhandling av både det ena och det andra för att börja renovera övervåningen.
såååå... då kommer jag bli lite bättre på att uppdatera här inne också.
åhh så kul det ska bli! =) Taggad till MAX!

lördag 2 februari 2013

Då var vi här igen..

jag erkänner....Jag är sämst på det här.
Så många gånger som jag tänker att nu ska jag sätta mig ner och skriva av mig lite och sen försvinner det i allt annat.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva som skulle intressera er. Men... Vi har iallafall fått en  underbart söt dotter som fått namnet Alice.  Vi har även hunnit med att flytta och skola in Alexander på nya dagiset. Jag är mammaledig, André har fått nytt jobb och dagarna rullar på i en rasande fart.

Så jo egentligen har jag väl att skriva om iallafall =)

Men trotts det tänker jag skriva om något helt annat....

Den 1 Mars 2010 är det tre år sedan jag och André blev ett par. Då trodde jag "bara" att jag än en gång skulle få ett helsike med det förflutna men att detta kanske skulle kunna vara det som gjorde att jag kunde lämna allt bakom mig. Jag fick ett helsike... ett litet tag iallafall... men ganska snabbt la sig allt och jag kunde även gå vidare, så så långt hade jag ju faktiskt rätt. Tänk om jag bara vetat allt annat som skulle ske de närmsta åren....

Den 15 mars 2010 fick vi reda på att jag var gravid med Alexander, valet om det var rätt att båhålla var inte helt lätt och vi tvekade både en och två gånger innan vi tog beslutet. Trotts att vi känt varandra sen vi var 13-14 år så hade vi ju inte umgåts på flera år och vi kände ju verkligen inte varandra som man kanske borde göra när man tar ett så stort beslut som att skaffa barn tillsammans.
Men sagt och gjort, vi skulle få barn, nu var vi tvungna att få allt att fungera med.
Den 29 april 2010 fick vi vår första gemensamma lägenhet på österäng, Den 27 November 2010 föddes Alexander och senare på våren den 1 April 2011 flyttade vi till Vånga.
Den 20 Mars 2012 fick vi reda på att vi väntade Alice, 30 November 2012 föddes hon och sen flyttade vi till Färlöv den 14 December 2012.

men den lilla resumen så är vi nu framme där vi är idag. En familj som har hittat hem.
tre år av så mycket som har hänt så det nästan är svårt att ta in allt.
Men det har hänt och det tackar jag gudarna för!
Hade jag inte vågat ta steget att lämna det gamla vet jag inte hur mitt liv hade sett ut nu, om jag ens hade haft något för att vara ärliga. Men nu är vi här!
Mitt liv har mening, jag älskar och är älskad. Hur mycket mer kan man begära?

Förr var ett hem för mig någonstans där man bodde, nu är jag hemma där min familj finns.

Jag älskar er så mycket mina fina A:n =)

måndag 17 september 2012

Ja men se här, kryss i taket! Jag kom på att jag äger ju en blogg haha
Så snabbgenomgång av senaste året kanske?
Nja det kan bli lite väl...
Men hur som haver, jobb, hem, barn och ny liten bebis på väg. så ser det väl ut i det stora hela!

Idag håller vi städdag. Eller ja, jag städar, Alexander stökar upp.
Jag vet inte riktigt men detta bara måste vara tvåårstrotts. För mycket värre än så här kan det väl ändå inte bli? :P

Han har idag lyckats dra ner en blomkruka, välta klädstället, rita på vaxduken och sist men inte minst... dra ner tapet i hallen (!)
Så kan det gå när man står upptagen med disken och lilleman får fritt rum för bus!

Lillan i magen är ständigt igång och jag känner mig bara tyngre och tyngre för varje dag som går, värdena är kiss kass dåliga och BM undrar lite hur jag ens kan orka med haha. Trött det är jag skall jag lova men samtidigt kan man ju inte avsäga sig allt annat som bara måste göras i livet. Men men jag tar ju mina tabletter, vad mer skall man göra? bara kämpa på... 10 veckor till....

katter och hund är ju inte heller alltid det lättaste att ta hand om i detta tillstånd känner jag.
kattungarna hoppas vi snart hitta nya hem till då dem är flyttklara imorgon, ska bli skönt med lite lugn och ro när inte Athena jagar dem längre.

Athena är som hon är, en trottsig tonåring känns det mest som :P men det går väl över det också. Hon blir ju ett halvår imorgon lilla tjejen!

husflytt i december, lagom till när lillflickan förväntas titta ut. skall bli väldigt intressant.. men det får jag berätta mer om en annan dag. OM jag nu inte glömmer bort bloggen igen haha.

Ha det nu fint allesammans så höres vi!



söndag 11 december 2011

Tro vad man vill.. Men lite skrämmande är det allt...

Hallå allesammans!
Sitter här och har en lugn kväll och Alexander somnade för en stund sedan.
Idag har varit en sådan där dag då många tankar har snurrat i huvudet. Har saknat Alexandra väldigt mycket. Man försöker att tänka positivt men när det händer så mycket hemskt då kommer alla dem där frågorna igen. Varför? Vad hade hon gjort för dumt? Varför var hon tvungen att sitta i den bilen och inte den andra? När jag blundar kan jag se henne där inne på sjukhuset, det såg ut som om hon sov. Hon var så fin trotts det stora bandaget runt huvudet. Jag kan höra hennes kloka ord om hur hon tyckte om
Mitt liv. Hon blev inte gammal men hon kommer leva klar i mångas liv för alltid.
Jag minns den vackra minnesgudstjänsten i knislinge. Kyrkan var så full så folk fick stå i gången. Den långa kön som bildades när man skulle tända ljus och alla som grät utanför kyrkan. Det var den värsta dagen i mitt liv, men samtidigt en av de finaste...
Satt och tänkte på hur lugnt mitt liv blivit efter det, ingen har
Hälsat på mig och ingen som busar med
Mig längre och hur jag ibland kan sakna det där oförklarliga. Började fundera på att läsa lite igen och ge det en chans att komma tillbaka.

Så nu sitter jag här i soffan och har precis gjort en läsning av
Mig själv. Åhh det är här det kusliga kommer in i bilden. Allt som
Korten sa stämmer! Alla tankar idag sammanfattades i dessa korten. Väldigt skumt! Åhh visst man kan tyda korten på många sätt då vissa säger säkert att vilka kort man än hade fått så hade
Man känt så.. Men nej detta det var faktiskt riktgt på pricken! Mysko..
Lägger ut en förklaring senare så ska ni få se vad jag menar.

Nej nu ska jag fortsätta mina tankar och når jag tar och hänger upp tvätten och söker mina tecken :P hej svejs så länge!

lördag 26 november 2011

En ny start.

Imorgon blir vår son 1 år, ett helt år har gått, hur?
Inte för en sekund ångrar jag det där valet vi gjorde den 15 mars 2010. Det var då vi fick reda på att ett litet liv fanns i magen. Alla de känslor som började snurra då, både glädje och oro, går aldrig att beskriva. Men valet vi tog, ja det var verkligen det bästa jag gjort.
Vi var inte tillsammans när Alexander blev till men ändå fick vi väldigt positiv respons på den stora nyheten. Men av några togs det inte lika bra...
När Alexander föddes lovade jag mig själv att när ett år har gått ska jag se
Om dem vännerna bestämt sig för att stanna i våra liv eller lämnat oss.
Nu är den dagen här....

Idag känner jag mig sorgen, när jag ser tillbaka på året och kan räkna på fingrarna dem gånger vissa vänner hört av sig. Jag har verkligen försökt fortsätta höra av mig och vara en god vän men det känns inte som jag får något tillbaka. Dem var mina vänner! Personer jag litade på och trodde alltid skulle finnas i mitt liv. Jag känner
Mig övergiven och missförstådd.
Det här med att bli missförstådd är något jag inte tänker gå in på här allt för mycket men för dem som kände mig innan jag träffade À vet också om hur jag hade det.
Jag skötte min förra seperation dåligt, det erkänner jag. Jag träffade À innan jag riktigt lämnat den förre men hur jag än vänder och vrider på det så kan jag inte känner ånger över det.
Hade det inte blivit som det blivit vet jag inte om jag skrivit detta idag. Så nej jag ångrar inte mitt val och hade jag fått chansen att göra det på ett annat sätt så hade jag inte tagit den. Möjligt så har kanske detta satt sina spår hos vissa personer.

Hur som, jag vet att min man kanske inte är precis den alla tycker är en svärmorsdröm men det viktiga är väl att jag gör det? Jag älskar honom, han är en underbar sambo, en god far och mannen jag vill leva med. Han ger mig styrka och varför kan man inte glädjas för oss?

Nej idag måste jag nog med sorg i hjärtat säga att jag har förlorat några vänner. Jag orkar inte försöka mer, jag är för trött nu. Det gör så väldigt ont och jag rent ut sörjer...

Tusen frågor snurrar i huvudet men den största av alla, vad gjorde jag för fel??

Så ikväll är en dag jag sitter med en konstant tår i ögat. Men imorgon ska handla om motsatsen, ren och skär kärlek, till min son, underbara sambo, familj och härliga vänner som jag älskar så mycket. Efter regn kommer solsken, så sant så sant.

torsdag 25 augusti 2011

tisdag 2 augusti 2011

Ändra livsstil?

Kanske? Var iallafall riktigt gott med tonfisksallad till kvällsmat! Absolut något av det bästa jag ätit på länge :)